Rapport från den Internationella Uttagningen för räddningshundar ( RI )

Skövde 19-21/11-04

19/11 Fredag.

Tolv smått nervösa och spända hundförare samlades vid 18-tiden tillsammans med fyra domare, på Räddningsskolan i Skövde. Efter en kort genomgång fick vi den första uppgiften - att resa det 6x6 meter stora tältet, där vi hundförare och hundar skulle bo. Efter en del funderande, vridande och vändande samt snöskottning kom det upp, kaminer installerades och hund- burar hämtades och monterades upp i mitten av tältet. När allt kommit på plats samlades vi och fick en stunds information om SAR-styrkans uppbyggnad mm.

Vi blev indelade i två grupper och fick sedan gå hem till lägret. Där åt vi middag bestående av sej i tomatsås med ris, en frystorkad variant som man häller hett vatten på och sedan äter. Eftersom våra order var uppstigning klockan 06.00 dagen därpå, så blev det bara en snabb rastrunda innan vi kröp ner i sovsäckarna.

20/11 Lördag.

Klockan 03.40 drog det igång. Snabbt upp ur sovsäckarna, på med alla kläderna (-20°) och upp på ett lastbilsflak för att transporteras till det första uppdraget. Vi kom till ett vägarbetsområde där vi delade området mellan oss och började jobba. Här hittade vi inga överlevande alls. Vattnet i vattenflaskan hade frusit under tiden vi jobbade. Åter till lägret för frukost, frystorkad gröt *URK*, kort vila och sedan ut på nästa uppdrag som var ett stenbrott. Till detta område ingick även ett skogsparti som också söktes av. Fem personer hittades där. Återigen hem till lägret och vi skyndade oss att stoppa i oss lite frystorkad(!) lunch för att hinna vila en stund. Man vet ju aldrig när det är dags nästa gång!

Vid lunchtid fick vi hoppa upp på lastbilen igen och blev forslade ner till övningsfältet. Här väntade tre stationer och vi blev således indelade i tre grupper.

Vår första station var att ensam med sin hund krypa in genom ett fyrkantigt hål med ordern "Härinne finns ett tunnelsystem, det finns EN utgång - hitta den". Det var nog inte någon som klarade den här uppgiften utan att få blåmärken på knäna. Det visade sig att det var en liten hinderbana i tunnelsystemet, inte alldeles enkelt med all utrustning på sig. När man kommit ut fick man lyfta sin hund och bära den fram till ett lång och trångt glasfiber-rör som vinklar två gånger och avslutas med ett uppförslut. Det är faktiskt ganska bökigt i "normala" fall, men nu - med tjocka och snöiga kläder samt med snö under kängorna så var det riktigt besvärligt. Sista biten var fullständigt omöjligt och alla fick ta lite hjälp där. Väl ute fick man under viss stress genomföra ett litet sökarbete med en figurant.

Vid nästa station fick vi klä på oss och hundarna hiss-selar, och sedan hissades hunden till tredje - fjärde våningen. Föraren klättrade upp på brandstegen och in genom ett fönster. Därefter kopplades både hund och förare till samma lina och hissades ner på andra sidan huset.  Det var en häftig känsla. När vi var nere fick vi, två och två, lyfta hundarna över två murar och sedan skulle hundarna jobba parallellt två-och-två inne i stenhuset. Station tre var en teoretisk station där vi fick läsa och försöka lära oss de symboler som man märker byggnader med i ett skarpt läge. Häftet vi fick var helt på engelska och var inte helt enkelt att tyda. Ett litet "läxförhör" hörde till - på svenska.

Efter dessa tre stationer fick vi en liten paus igen, innan dagens sista "larm" kom. Nu blev vi indelade i nya grupper och fick jobba på tre nya stationer. Kemplan, rökhuset, ruinområdet och området vid bensinmacken, och nu gick vi till fots mellan alla stationerna. Trots alla påfrestningar under dagen så kändes faktiskt hundarna relativt fräscha, och jobbade på bra. Någonstans under eftermiddagen /kvällen tappade man fullständigt kontrollen över tid, men jag tror att klockan var bortåt 21.30 när vi återgick till lägret och åt (frystorkad) middag, och sedan -trötta- kröp ner i våra sovsäckar. Denna natten fick vi sova och väcktes inte förrän klockan sju på morgonen.

21/11 Söndag.

Dagens övningar bestod av tre nya stationer. En handlade om karantän. Vi hade redan tidigare fått i uppgift att skriva ner på en lapp vad vi ansåg väsentlig information om vår hund till karantänspersonalen. Om Athena skrev jag: Hoppar och pussas, drar i kopplet, glad och trevlig. Har en liten skada på vä baktass.

Nu fick vi stoppa in hundarna i boxar med vidhängande hundgård, och medan vi gick till lägret för en lektion i lägrets alla finesser (kaminer, tält, belysning mm) så blev hundarna utplockade och genomgångna en och en, utan förarens närvaro.

Nästa station var en konditionstest, eller snarare en mätning för att se hur bra (eller dålig) kondition en räddningshundförare egentligen har. Testet bestod av att i en roddmaskin ro 500 meter på tid. Trots att kroppen redan hade börjat säga ifrån, gick det rätt bra och var faktiskt lite roligt - när man väl hade återhämtat sig.

Tredje stationen var att i grupp sätta ihop en bensindriven bilmaskin och göra ett hål i ett betongblock, inte så tjockt men dock. Det visade sig att det inte alls var så enkelt, men efter lite experthjälp från J-O Säll så gjorde vi varsitt prydligt hål i betongen.

Nu återstod "bara" det mödosamma arbetet med att riva lägret, och av någon outgrundlig anledning var hundburarna dubbelt så tunga nu som de varit på fredagkvällen? När allt till slut var packat och klart, och upplastat på lastbilen fick vi komma in i värmen i Ladan och får veta resultatet. Av oss tolv ekipage blev fem godkända, varav två från Värnamo. Detta var en helt oförglömlig helg, och trots att både muskler och hjärna fortfarande värker, en vecka efteråt, så var det värt varenda kall sekund!

 

I skrivande stund finns ca 20 Internationella räddningshundar, målet är att nå 48 st.

Det är bara två hoffar som klarat uttagningen till RI

Min gamla hane Kadde och så nu Athena.

 

Thomas